Mitt <3 (snart)

MiAfecto_collage copy

Jag visste nästan redan när jag såg annonsen att det här va hästen för mig. Trots det har jag tvekat och velat och funderat så länge. Har jag tiden framför allt? Det känns så stort att helt och hållet ha ansvar för en levande varelse, ett djur som är beroende av att jag kommer och fixar mat, mockar, borstar, aktiverar och vårdar. Tänk om jag gör fel? Läste en intressant artikel om “Det perfekta hästägandet” på http://www.gryning.nu/Blogg.php som va ganska intressant. Alla har så mycket åsikter och trots att jag alltid försöker göra det som jag tror är bäst för hästen så finns det alltid någon som tycker att man ska göra på ett annat sätt. Tiden jag fick tillsammans med min foderhäst Max va väldigt nyttig på alla sätt och vis! Det finns så otroligt mycket att lära om foder, hovvård, hästsjukdomar, sårvård, träning och allt annat som rör hästen och dess närvaro! Men i slutänden så kan man inte vara expert på allt och man har oftast många duktiga människor runt omkring som kan hjälpa till i frågor där min kunskap brister.

Hur som helst, när jag fick reda på att Max skulle flytta hem igen så började jag leta ny häst på internet. Denna gång ville jag inte ta en häst på foder utan jag ville köpa en från början. Jag kollade sidorna på hästannonser flera gånger om dagen för att inte missa någon, jag åkte även och träffade några hästar, de va alla väldigt trevliga och fina, men det va ingen som det sa riktigt “klick” med. Så hittade jag denna annons, i beskrivningen så lät det så perfekt så jag vågade inte ens ringa med risk för att de inte skulle tycka att jag skulle vara lämplig. Det tog mig säkert en månad innan jag tog mod till mig och ringde och jag har helt och hållet min kära sambo att tacka för det. Jag kunde komma ut och träffa honom någon dag senare och jag va så nervös! När jag skulle ta in honom från hagen va jag så fumlig och velig och han lyckade trampa av mig skon i skogen så hon som va med mig fick ta över honom.

När jag åkte därifrån va jag i alla fall hur nöjd som helst och det kändes så rätt! Så där pirrigt i magen när jag tänkte på vår framtid!

Sen åkte vi på semester och veckorna gick utan häst, jag började njuta av tiden hemma eller rättare sagt tiden utanför stallet, men jag kunde ändå inte sluta tänka på honom. Min sambo märkte det och har verkligen peppat mig och uppmanat mig att åka och träffa honom igen! Tror han upptäckte en sida hos mig under våren när jag va mer i stallet än hemma som han inte ville att jag skulle släppa. Han har nog förstått hur stor min passion är för dessa fantastiska djur!

Nu är i alla fall en besiktning bokad till nästa vecka och sen kan vi göra upp köpet! Det känns så himla spännande och roligt!

Relaterade poster

Leave a Reply